Alnarps Grisdag gav viktiga insikter med intressanta utblickar

En övervägande del av landets grisföretagare har vår IP-certifiering för gris. De är en viktig målgrupp för oss på Sigill kvalitetssystem och Alnarps Grisdag, den 5 oktober, var därför ett självklart evenemang att bevaka. Här sammanfattar Julia Marcopoulos, vår produktägare för IP standarder som rör djurproduktion, några intressanta punkter kring djurvälfärdslagstiftning och djurvälfärd att hålla koll på framöver.

Helena Elofsson, djurskyddschef på Jordbruksverket talade om utformningen av en ny djurskyddslagstiftning ur ett EU-perspektiv.

Det talas om att djurskyddslagstiftningen i EU ska göras om, men det är oklart när. EFSA och flera relevanta intresseorganisationer sitter med i diskussionsgrupperna och samtalen ska enligt Helena Elofsson leda fram till utökade krav på uppföljning av djurvälfärden och djurskyddsmärkning, vilket ger tydligare information till konsument.

Man har diskuterat fixering av suggor, större boxar och förbud mot kirurgisk kastrering. En enhetlig djurskyddsmärkning skulle ge konsumenter bättre information om djurens välfärd. Många EU-länder har redan märkningar men de är spretiga och olika vetenskapligt underbyggda. En frivillig märkning är något många vill ha, samtidigt som en obligatorisk sådan förväntas ge större effekt.

Helena Elofsson sa att hon tror att vi får räkna med att det kommer krav på större boxar, men förhoppningsvis görs det på ett sätt så att gårdar inte hamnar i kläm under övergångsperioden. Vidare sa hon att Sverige ses som ett föregångsland i Europa, och det är en av anledningarna till att hon själv bjudits in att delta i diskussionsgrupperna, som så småningom levererar förslag på  ny djurskyddslagstiftning i EU.

Belgien tar över som ordförandeland vid årsskiftet och har uttryckt att de vill fokusera på djurskyddsmärkning. Det återstår att se om de gör slag i saken när de väl sitter på ordförandestolen.

Mari Lukkariniemi, sakkunnig Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK (MTK) i Finland, talade om ett nytt regelverk för finsk grisproduktion.

Likt Sverige är Finlands grisproduktion salmonellafri. Systematisk medicinering är inte tillåtet och vissa produktioner är helt antibiotikafria. Trots det tillåts ingen premiummärkning av helt antibiotikafritt griskött, eftersom man är inte vill riskera att lantbrukare avstår att ge antibiotika till djur som behöver det. Svanskupering är förbjudet i Finland sedan 1996 och djurvälfärden i landet har förbättrats genom ett stödsystem för djurvälfärd som finansieras med CAP-pengar.

Finland har en ny djurvälfärdslagstiftning som börjar fasas in från och med 1 januari 2024. Från det datumet blir det förbjudet att bygga nya burar för grisning. Den nya lagstiftningen innebär också att Finland blir det första landet i världen som förbjuder kirurgisk kastrering, från och med den 1 januari 2035. 

Finland ger dessutom stöd till lantbrukare som bygger nya stall med boxar som är minst 7 kvadratmeter stora. Det kan anses som en riskabel satsning nu när EFSA tittar på direktiv på 7,8 kvadratmeter. Mari Lukkariniemi tror inte att förslaget drivs igenom eftersom det dels skulle beröra i stort sett hela grisproduktionen i EU. Motståndet från många av de stora medlemsländerna i EU är stort och ett sånt beslut kan leda till att importen av griskött från andra delar av världen ökar kraftigt.

Maria Vilan Rorvang, SLU, om grisars luktsinne.

Vi vet att grisar har gott luktsinne, men inte så mycket mer. Maria Vilan Rorvang har lett ett försök på 192 grisar för att ta reda på mer. 12 dofter testades totalt, bl.a. ingefära, cederträ och äpple och grisarnas beteende filmades under hela testerna.

När grisarna doftade i dofthålet började de böka och slicka mer än vid kontrollhålet. De visade även social aggressivitet i högre grad vid dofthålet, vilket Maria Vilan Rorvang tror kan bero på att dofterna uppfattades som något potentiellt ätbart och därför värt att bråka om. Vidare gnuggade och rullade sig grisarna efter att ha luktat på dofterna. De återkom också till doften efter att de påvisat det beteendet, vilket tyder på att de tyckte att doften var något positivt.

En slutsats är att grisar uppfattar doft bättre än vi trott och att det kan användas för att berika deras miljö – men även leda till ökad aggressivitet, något som kanske kan regleras med att ge alla grisar tillgång till doften. I det här försöket kunde bara en gris lukta åt gången, så det blev konkurrens.

Vilka fördelar skulle då denna forskning kunna ge? Att berika halm med doft? Grisar brukar tappa intresset för halmen efter en stund – kanske kan tillägg av doft göra att de ser halmen som intressant under längre tid, och att det i sin tur leder till minskade olater såsom svansbitning? Det är en intressant hypotes, som förstås kräver mer forskning.

Anders Gunnarsson, grisproducent, Halla gård

Anders Gunnarssons utgångspunkt var tidigt att hans grisar skulle gå ute i flock, så de kan leva ut sina naturliga beteenden. Han tog kontakt med HK Scan och det blev starten på ett bra samarbete. 

På gården strävar man efter totalt kretslopp, alltså inga inköp av foder (inklusive soja), de producerar egen biogas som värmer upp gården och använder rötresterna från biogasproduktion som näring i växtproduktionen. Fotosyntesen är det enda som får tillsättas på gården, vilket är en utmaning. Man fick bland annat lägga om växtföljden helt, från vete-korn-vete till en sjuårig växtföljd med lupiner och andra baljväxter för att öka mullhalten och kunna minska behovet av mineralgödsel. De har kunnat minska mineralgödselanvändningen med 90 procent jämfört med en konventionell gård utan djur. Anders Gunnarsson väljer dock inte att gå ner 100 procent och bli ekoproducent, eftersom han vill kunna köra ut mineralgödsel om det behövs. Han menar att risken annars är att tillväxten på grödorna inte blir tillräckligt bra och då måste han ändå köpa in proteinfoder och det vill han undvika.

Smågrisarna föds upp i ett stallsystem med vågstall. Anders Gunnarsson går runt i sitt stall varje dag och märker på grisarnas beteende hur de mår. Blir han till exempel ”jagad” av 50 grisar när han går in kan det vara ett tecken på att de är hungriga och att något då behöver justeras i fodret. Han berättar även om ett kostsamt misstag: hagarna som han anlade när det nya stallet var klart, blev för trånga i ena änden. När grisarna vände och sprang alla tillsammans kom många för nära elstängeseltråden och skrämdes av det. Hagarna, som hade kostat mer än en miljon att anlägga, fick göras om.

Slutdiskussion med Helena Elofsson från Jordbruksverket, Jeanette Elander, från LRF Kött, modererad av Cissi Classon från Skånes och Blekinges Grisproducenter.

Behövs det ny djurskyddslagstiftning i EU? Det menade alla tre och förde fram att det är dags att EU kommer ikapp föregångsländer som Sverige. Med det sagt ställde de tre flera frågor som de inte hade svar på, men som blev viktiga medskick till åhörarna: Ska reglerna vara tydliga och lika i Sverige och resten av EU, så alla konkurrerar på samma villkor, eller ska det finnas en gråskala så att till exempel innovation kan uppmuntras? Vi vill ha lagstiftning så att djuren skyddas, men som kanske också låser fast oss i rigida system?